Här kommer ett lite otippat inlägg som de flesta av oss te-nördarna vanligt vis undviker. Jag tänkte att vi skulle reda ut det här med te i påsar och vad som egentligen gäller. Är det bra eller dåligt? Läs vidare så får du lite bakgrund och historia till påsarna hemma i skåpet.
HUR GÅR DET TILL NÄR MAN TILLVERKAR TE?
Vi börjar att reda ut hur man egentligen tillverkar vårt vanliga svarta Te. Klassiskt sker det enligt en metod bestående av fyra olika moment. Dessa är: luftning, rullning, fermentering och till sist torkning. Det är det tredje momentet, fermenteringen, som gör att de från början gröna bladen blir till ett svart te. Svart te heter för övrigt rött te 红茶 på kinesiska eftersom färgen på det färdig-bryggda teet är just rött och inte svart. Efter teet är processat så sorteras bladen med hjälp av en sikt-metod från stora till små blad. Det är de stora bladen som anses vara av högst kvalitet. Min pappa brukar berätta historier från en resa till Ceylon på 70-talet då de besökte en te-fabrik. Där fick de se hur det minsta stoftet sopades ihop och blev till fyllning i de te-påsar som exporterades i till bland annat just Sverige. Det var alltså te av den lägsta kvaliteten samt också en förklaring till te-påsarnas funktion, att hålla ihop smulorna för bryggning.
EFTERFRÅGAN STYR PRODUKTEN
Nuförtiden är det en annorlunda te-kultur där man i västvärlden har helt egna traditioner och moderna dryckestrender. Det har därför, sedan 70 talet, utvecklats två "moderna" metoder för framställning. En är CTC som är en process bestående av “crushing, tearing, curling”. Den andra metoden LTP är namnet på en brittisk uppfinning som skickades ner till te-fabrikerna i Indien, nämligen “the Lawrie Tea Processor”. Dessa två maskinella processer tar fram teer speciellt för tepåsar, dvs Te med kvalitetsnivå som förut brukade kallas för “fanning” eller “dust” (eftersom de består av små små krossade bladbitar). Så nu när tepåsar är den stora marknaden i världen finns det inte längre ett tänk att försöka sortera efter kvalitet, utan tebladen rivs direkt sönder till små delar som passar för ändamålet.
OLIKA SMAK
Många tepåsar innehåller tillsatsämnen eller smaksättare och det vi ser som kvalitet och smak kommer snarare från dessa. Vissa innehåller tillsatt socker och
saker som inte är bra för kroppen så man ska passa sig lite.
Vad som är rätt och fel är ju alltid i betraktarens ögon, eller i det här fallet smaklökar. Jag som te-nörd är såklart i grunden emot tepåsar men kan faktiskt erkänna att det finns ett par olika som jag gillar och rekommenderar. Speciellt när det gäller svarta teer och örtteer. Och visst.. jag kan inte säga annat än att jag utan problem kan starta en morgon på hotellet med rostat bröd, ost, marmelad, scrambled eggs och en kopp English Breakfast. Dock ger det ingen större energiboost till min själsliga resa eller inspirerar till träning inom taiji och meditation.
OBS! VIKTIGT: Gröna teer som inte ska ha en stark smak, eftersom det medför en beskhet som inte är speciellt trevlig, bör inte alls drickas i tepåsar. Många tillverkare försöker dölja detta med socker, ingefära eller citron i sina produkter. Vilket ger många oklara tillsatser. Grönt te ska ska alltså bryggas med blad eller pulver som Matcha.
SLUTSATS
Att köpa te på lösvikt, med större blad, och sedan brygga det (på olika sätt) ger alltid en kraftigare och renare smak oavsett om det är Kobbs blommiga "Lust och fägring" köpt på matbutiken, eller ett Oolong Te från en liten butik Chengdu, Kina. Däremot ört-teer och kraftiga svarta tesorter kan gott och väl bryggas med påsar.
Vill du läsa mer om just Te så har du information om tekannor här eller om det japanska gröna teet Matcha här.